torsdag 30 oktober 2008

Regnig vecka...

Det har regnat mer eller mindre här i en vecka. Jag fortsätter att ta det lugnt och läser och spelar UNO med barnen.

På måndag är det slut på allt läsande och lugnet. Och förhoppningsvis REGNANDET också för då kommer min soltokiga svägerska med sambo hit. Alla som har varit och hälsat på oss har haft 1-2 sämre och regniga dagar så vi får hoppas att "turen" håller i sig. Det vore bra ironiskt om det enda sällskap som "kräver" sol får regn.;)

Herregug- t om jag vill ha sol igen!

Istället för tråkiga regnbilder så har jag några soliga från när vi var i Khao Lak för några veckor sedan.



För många svenska så förknippas nog Khao Lak med tsunamin. Här omkom många svenskar. Idag så ser man inga spår efter den tragiska och ofattbara katastrofen. Ett litet minnesmuseum finns en bit utanför "stan" men så mkt mer än ett rum med bilder är det inte. Man kan lägga lite pengar en box för att hjälpa folket i området som drabbats.


Utanför "museet" finns det här fartyget som ett bevis för flodvågens kraft. Den här polisbåten (av järn) åkte med vågorna 2 km inåt land!! Kan ni tänka er kraften i vågorna?

Det är ännu lågsäsong här som synes. Ständerna är helt öde och man kan lätt hitta en egen strandplätt att bre ut sig på.



Det fanns inte ens några solstolar för uthyrning. Skandal för den bekväma Ann! Jag vill ju gärna ha skugga så vi satte oss vid en supermysig strandrestaurang. Jag läste och drack fruktshakes....



...medan barnen leker i stranden strax intill. Lite långtråkigt tyckte dom dock att det blev, för att det var inga andra barn där att leka med.Men det är bara en tillfällig formsvacka för under högsäsong fullkomligen VIMLAR Khao Lak av svenskar i allmänhet och barnfamiljer i synnerhet!




måndag 27 oktober 2008

Stundande hemresa...




Idag är det tre veckor kvar av vår vistelse här i paradiset! Huu- så hemskt!

När vi bestämde oss för att åka hem lite tidigare så kändes det väldigt avlägset men nu har vi bara tre veckor kvar!! Trots att beslutet känns rätt så känns det lite vemodigt och tråkigt.

Vi har ju haft det så fantastiskt kul och underbart här. Och snart är det över. Som sagt så känns det OK med hemresa, det sorgliga är ju att vår "dröm" snart är över. Vi har ju förverkligat en dröm som många skjuter upp och förverkligar när dom är gamla.

Så frågan är vad vi skall göra nu? Vad är nästa dröm som vi skall (försöka) uppfylla?
För jag tycker att man skall ha en dröm. Något att se fram emot att försöka uppfylla. Något som driver en framåt här i livet. Inte bara låta livet rulla på "utan vare sig mening eller mål". Det är bara slöseri med livet. Det behöver ju inte vara att resa utan vad som helst som man vill uppfylla.

Vi kan mkt väl tänka oss att flytta utomlands igen. Absolut. Men då måste det vara på riktigt och inte som nu. Jag vill (måste) nog sysselsätta mig med lite jobb för att må bra. Det har gått bra nu men det är ju för att det är en långsemester.

Nu skall vi inte tänka på det tråkiga utan på det roliga vi har gjort. Tänka på hur barnen har utvecklats och växt. Då menar jag inte bara den fysiska biten utan som människor. Vår äldste son kom hit som en blyg 4-årig och vägrade att prata med folket här. Som vägrade att lära sig thailändska fraser. Som gömde sig bakom mig när folk kom fram och pratade.

Nu däremot är han nyfiken 5-åring som är väldigt framåt och oblygt slänger sig med fraser på både engleska och thailändska. Han tar kontakt med andra barn och har lärt sig att "prata utan ord" alltså med kroppsspråk. Lillebror har varit lika framåt hela tiden och kan räkna (med lite hjälp) till tio på thailändska.

Som sagt så väntar nya äventyr hemma för oss. Men vi planerar inte för mer än 1 år framåt. Det blir roligare så. Mer spännande att inte tänka på att nästa förändring är när barnen flyttar hemifrån. Fy- så tråkigt att vänta på att barnen skall "bli stora så man kan göra det man vill". Vi gör det hellre nu med barnen och med lite extra planering.

Efter att ha gjort en sån här resa och ombyte i vardagen så kommer vi nog att bli lite rastlösa av oss tror jag. Känns så just nu. Kanske inte just nu, för just nu vill jag åka hem och inreda mitt lilla radhus.;) Men sen vill jag resa igen.

Nu blev det lite långt och svamligt här, men så känner jag mig idag. Lite svamlig, lite sorgsen och mycket grinig.

Eller så är det bara vanlig hederlig PMS, he he.









söndag 26 oktober 2008

Livstecken...

Jag lever men jag slöar och tar det lungt. Så himla skönt alltså!

Det har regnat till och från i 3 dagar nu, och jag ligger inne och läser. Har ju knappt hunnit det.

Men helt lat och förslappad är jag inte ser ni. När det är mulet och halvregningt här så är det det bästa vädret för powerwalks. Då brukar jag knycka med mig makentelefon mp3-spelare.

Men det var förr det för nu har jag fått en egen supersöt mp3:a av honom. Har hållt på och lagt upp en massa sköna (läs töntiga enligt maken) låtar från förr på min spellista.

Så nu blir det ännu roligare att gå runt, runt, runt i området här. Det är alltså lite tråkigt att powerwalka härinne men utanför är det inte att tänka på. Rena självmordet att gå bland tokiga trafikanter!



Se så rosa och fin den är! Jag köpte ju en rosa hårborste förra månaden och han tänkte att jag ville ha en rosa nu med. Oh ja- det ville jag. Det är så mkt lättare att hitta en knallrosa grej när man letar kan jag tipsa er. Men nu är det nästan lite Paris Hilton-varning på mig eller?

torsdag 23 oktober 2008

Home alone...

Nyss kramade vi hejdå till mamma och pappa. Denna gången var det inte så sorgligt med avsked för vi ses ju väldigt snart igen.

Nu till det bästa: vi får huset för oss själva igen! Yeah!

Missförstå mig inte, vi har haft det superkul med besök nu i nästan 1 månad men det skall bli skönt att bara vakna och inte göra något. Inte ha något inplanerat. Inte skall iväg på ngt.

Nu kan man gå omkring helt nudie när man behöver gå på toa eller dricka lite vatten på natten. Gå upp/omkring utan att tänka på om man är klädd. Så där bekväm som man bara kan vara i sitt hem utan nattgäster. (jag går iaf inte näck när jag har gäster hemma, vet inte hur andra gör dock)


Mormor med Bröderna Bus. De sista orden min mamma yttrade var inte hejdå utan: ta hand om barnen, låt dom inte bada själva, tänk på att dom kan rymma, glöm inte armpuffar vid bad, somna inte vid poolen (Ok- det hände en gång, men bara i några minuter, och barnet återfanns vid godishyllorna vid kassan. Glad o vid liv, so no big deal, det räcker med maken som kommer att pika mig resten av livet).

Bara en massa uppmaningar alltså om att ta hand om killarna. Precis som om det har varit rean turen att vi lyckats hålla dom vid liv i 5,5 resp 4 år. Mammor alltså!

onsdag 22 oktober 2008

Lillbusen firas...

Den yngre halvan av Bröderna Bus firades på sin 4-årsdag iförskott idag. Han fyller egentligen nästa vecka men då har ju mormor och morfar åkt hem så firandes idag istället.

Nu på kvällen gick vi ut och åt på Kan Eng vid Chalong pier. Det är vår favvorestaurang och ligger så mysigt till vid vattenbrynet. Servicen är kanon och priset är lågt i förhållande till den höga klassen.



Min lill-skrutt som inte är så liten längre. (Nu menar jag den lille sötisen till vänster alltså, den store sötisen till höger får hänga med på bild fast han inte har blivit tillfrågad)



Jag och min lilla mamma. Många tycker att vi är sjukt lika. Det gäller nog både utseendet och det thailändska temperamentet skulle jag gissa.

tisdag 21 oktober 2008

Mama mia!


Nyss tittade jag och mamma på Mamma Mia och vilken mysig film då!!! (Jag vet, jag vet- sist av alla svenskar)

Jag hade väldigt höga förväntningar för alla som sett den har gillat den och min svärmor såg den två ggr på bio. Som sagt ganska höga förväntningar.

Dom uppfylldes och jag och mamsen hade en helkväll med den grekiska övärlden och skönsång.

Men det skall erkännas att det är musiken som bidrar till att jag gillade filmen så mkt. Jag ÄLSKAR ABBA och blir så partysugen av deras låtar. Som nu vill jag gå ut och dansa istället för att gå och lägga mig.

Men det blir sängen strax för mig. Imorgon blir en lång dag. Måste ju orka gå till beauty salongen och toppa håret och göra inpackning. Sen på kvällen skall vi ut och äta för att fira lillkillen som fyller 4 år. OBS! Ironi, väldigt mkt ironi.

söndag 19 oktober 2008

Nya kappan...

Det är stört omöjligt att fota det jag sydde upp hos skräddaren, men jag gjorde ett försök.

Höll visserligen på att svettas ihjäl när jag knäppte kappan. Men vad gör man inte för att skryta lite över sin fina kappa?


Kappan är sååå mkt finare i verkligheten och är otroligt välsydd och passar mig perfekt. Allt detta syns inte på korten.


Jag ville ha en lite tightare och nättare modell. Är ju en kort tjej (med svenska mått) och har lite svårt att hitta ytterkläder som sitter tight och är lagom lång.

Inte bästa kortet, men det är byxorna jag försöker visa upp. Tighta 3/4 byxor i blankare material.




lördag 18 oktober 2008

Bästa stranden...

Iförrgår var vi iväg till beachen. Den bästa och barnvänligaste stranden på Phuket heter Nai Harn. Den är inte stor men är desto mysigare. Det finns en liten "lagun" här som man barnen älskar att bada i. Man kan ligga precis brevid och ha full koll över barnen utan att oroa sig för att man inte kan se dom.

Som sagt perfekt för barnfamiljer.

Men är du ung, singel och vill spana in det motsatta könet eller syssla med vattenaktiviter (waterski, fallskärm, bananaboat) så är mitt råd att dra sig till Kata, Karon eller Patong.


Maken är huvudansvarig för barnens lekar i vattnet. Själv undviker jag solen och "orkar" inte bada mer. Ett tecken på att man har varit för mkt utomlands or what?


Stränderna börjar nu fyllas på men ännu är det ganska glest med turister. Lugnet före stormen kan man säga. Barnen har i stort sett stranden för sig själva. Tur det för dom tar stor plats.



Man kan njuta av strandlivet utan att bada ändå. Jag läser o päser under parasollet istället.



Efter badet åkte vi till ett område som heter Sayoarn och ligger på vägen från Nai Harn. Där ligger en urmysig restaurang som drivs av en thai/svensk familj. Dom kör med dagens där för 30 kr. Men i ärlighetens namn så funkar inte ärtsoppa i värmen så bra för mig.


Men goda köttbullar, mos och gräddsås funkar ju kanon. Ni som följer min blogg vet ju vad mina barn älskar. Tyvärr var det slut på både kanelbullar och våfflor till barnens stora besvikelse.



Som sagt så är det ett mysigt ställe där man kan sitta lite avskilt om man vill. Sen så finns det plats för leksugna barn med spring i benen där på gräsmattan.



Nu snart blir det kväll här och då drar jag och mamma till Weekendmarket (kallas även Night Market). Vi får se vad vi jag hittar idag.


Trevlig helg på er alla!!!


fredag 17 oktober 2008

Nedspytt var det här...

Idag tänkte jag skriva ett trevlig och soligt inlägg och svara på kommentarer.

Det blir tyvärr bara svar på kommentarer idag för jag är helt slut. Det är visserligen inte bara för det var några stycken som jag inte hunnit och vill alltid svara alla som kommenterar här.

Ikväll var vi ute o åt. Vår äldste son kände sig lite trött och hängig så vi åkte hem tidigare. Väl hemma spydde han ned sin och sin lillebrors säng. Sedan kräktes han i HELA badrummet.

Så kvällen tillbringades med att skura, skölja,tvätta och sanera det mesta i handduksväg. Tur att lilla mamsen var här och hjälpte till för maken klarar verkligen inte av spylukt. Han kräks själv och detta ger ju merarbete.

Imorgon blir det lite roligare inlägg, jag lovar. Kan ju inte vara så svårt att slå detta spyinlägg precis.


Igår vid havet var han pigg och glad. Idag är han trött och hängig. Stackars lille plutten!

torsdag 16 oktober 2008

Kalas i Kamala...

Igår var vi bortbjudna på 50-årskalas hos Lena i Kamala. Lena är en ny och väldans trevlig bekant till oss. Vi har lärt känna denna urtrevliga kvinna genom ett Thailand-forum där hon tipsade oss om en bra skräddare. Som oxå råkade vara hennes sambo.


Trots att hon måste anses jävig så hade hon rätt, skräddaren var bra. Kanske t om den bäste skräddaren på Phuket ! Jag kan varmt rekommendera Nat (skräddaren)om ni är intresserade av att sy upp kläder. Det finns ju några stycken i Thailand och det är svårt att avgöra vem som är bra.

Nat är fantastiskt duktig och lyhörd för önskemål. Han försöker inte pracka på dig något du skulle ångra senare och ger tips och råd om tyger och modeller. Dessutom förstår han liiiite svenska (så man får passa sig för vad man säger, he he) och mycket engelska.

Och nej- jag har INTE blivit mutad för att skriva detta, utan det är helt och hållet min/vår åsikt. Men jag ÄR dock mutbar om det är fler som önskar recensioner.;)


Festen hölls vid en strandrestaurang några meter från havet och vi satt ute och njöt till ljuset av månsken.



Inte världens bästa kort men skitsamma, jag ser ju go och glad ut iaf. Kvällen till ära så var vi var barnfria (mormor och morfar var barnvakter) för första gången på 8 månader och drog iväg tidigt till festen. Så tidigt att vi kom innan festen hade börjat och även innan födelsedagsbarnet själv hade anlänt.




PS. Ville bara säga att jag skall svara på era kommentarer, men klockan blev så mkt o jag är supertrött efter en dag vid havet. Skall visa bilder imorgon. Och svara på några frågor.


tisdag 14 oktober 2008

Det var länge sen sist...

Nu är jag hemma igen och skall försöka att komma ikapp mig med allt vi gjort och visa lite bilder.

Som ni märker så är vi nu åter hemma efter att ha rest upp till min födelsestad Korat. Efter att ha sagt hejdå till svärmor stack vi direkt iväg till Korat för att möta upp mina föräldrar och träffa tjocka släkten. Väl däruppe i Korat tog vi en biltur över till Kambodja över dagen för att stämpla våra pass så att vi kan stanna i 90 dagar till.

I ett svagt ögonblick så fick vi för oss att åka nattbussen upp till Bangkok. Detta tog 15 timmar!! Sedan tog vi bussen till hemstaden Korat. Detta tog ytterligare drygt 3 timmar.

Och jo visst var det en väldigt intressant resa tillsammans med två småkillar kan jag lova. Särskilt för Bröderna Bus som hatar att sitta still och prata lågt. (skyll er själva tänker säkert många men vi gillar helt enkelt att testa nya saker)

Kanske (eller med säkerhet) inget jag kommer att göra om men det funkade och framförallt var det billigt.

Med dom pengar vi sparade på buss istället för att flyga har vi fått ihop till en ny soffa när vi kommer hem. Eller tja- kanske 1/4 soffa då...

Typiskt thailländskt släktträff. Mat och samvaro på golvet. Vi bjöd in släkten till vårt rum som var som två rum med soffa och bord. Visst kom släkten med strandmattor, egna tallrikar och bestick och satte sig på golvet ändå. Thailändarna äter mkt och ofta. Däremellan pratar dom om det dom har ätit eller skall äta.

Hej så länge, jag återkommer snart igen!!

torsdag 2 oktober 2008

Fortfarande mkt annat att göra...

Nu var det några dagar sedan jag orkade skriva. Eller hinner heller för den delen.

Vi har späckat schema med sol, bad, shopping, sevärdheter och middagar ute. Vi är nyss hemkomna efter en tur till Phi Phi islands. Där är det så fantastiskt vackert och avkopplande. Ett måste för alla som befinner sig i närheten.

Trots att det är regnsäsong har vädret varit kanon och vi har det tokvarmt och soligt varje dag. Svärmor med sällskap stortrivs och vill aldrig åka hem till Sverige mer!

Lite blandade bilder. Inte så roliga men jag har lite tröttnat på att ta kort nu efter 8 månader.;)



Lite kulturaktiviteter klämmer vi in oxå. Här besökte vi Wat Chalong som ligger precis vid vårt husområde.



Senare på kvällen fortsatte vi vår kulturdag med thailändska danser. Inte vi alltså utan dom på scenen är det som dansar alltså.

Äter gott gör vi varje dag. Här åt jag en ljuvlig fisk i röd curry och kokosmjölk med en lite yoghurt över. Så jäkla gott!!


Från Phi Phi islands. Här syns stranden som hörde till hotellet. Nu när det är lågsäsong passade vi på att på på öns "bästa" hotell The Cabana, där den enorma poolen ligger precis vid havet och 1 min promenad in till "stan". Det är inte så stort där och stan består av mysiga caféer och krims-kramsstånd. Finns ej biltrafik heller.


Vid poolkanten vid hotellet med det underbara och varma havet bakom.


Bröderna Bus har nya huvudbonader som dom fick av sin farmor. Nu är det lättare att se dom i trängsel och folksamlingar.

Ha det gott så länge alla o jag hoppas hinna skriva snart igen!!