tisdagen den 25:e november 2008

Tillbaks!

Nu har jag fått igång datorn o trådlösa nätverket och back in business igen.

Men jag väljer att blogga ifrån den gamla bloggen som handlar mer om mig, familjen och inredning.

Välkommen dit!

torsdagen den 6:e november 2008

Bye bye...


Det haglar inte precis med inlägg här. Visserligen är vi upptagna med besökare och några vänner till anländer till helgen. Men det spelar egentligen ingen roll för "problemet" är att jag har noll helst lust att blogga.

Har skrivit om min vardag här i snart 1 år och nu närmar sig slutet fortare än fort. Jag har tyckt att det varit kul att förmedla min vardag härifrån. Men nu känner jag att det är stopp på idéer, inspiration och ork. Min sista tid här skall jag bara njuta och inte tänka på nästa inlägg eller fota något kul.

Därför säger jag hej då nu. Avslutar resebloggen innan det blir mest ett tvång.

Jag hoppas att lusten och inspirationen kommer tillbaks och att jag återupptar min gamla blogg där jag skrev om allt mellan himmel och jord. Men mest om inredning, familj och vardag.

Nu vill jag koppla av och bara läsa andras "braiga" bloggar och bara låta mig inspireras utan att behöva tänka på vad jag själv skall skriva om.



Förhoppningsvis "syns" vi här om 2 veckor igen, så tills dess: KRAM PÅ ER ALLA!!!!






torsdagen den 30:e oktober 2008

Regnig vecka...

Det har regnat mer eller mindre här i en vecka. Jag fortsätter att ta det lugnt och läser och spelar UNO med barnen.

På måndag är det slut på allt läsande och lugnet. Och förhoppningsvis REGNANDET också för då kommer min soltokiga svägerska med sambo hit. Alla som har varit och hälsat på oss har haft 1-2 sämre och regniga dagar så vi får hoppas att "turen" håller i sig. Det vore bra ironiskt om det enda sällskap som "kräver" sol får regn.;)

Herregug- t om jag vill ha sol igen!

Istället för tråkiga regnbilder så har jag några soliga från när vi var i Khao Lak för några veckor sedan.



För många svenska så förknippas nog Khao Lak med tsunamin. Här omkom många svenskar. Idag så ser man inga spår efter den tragiska och ofattbara katastrofen. Ett litet minnesmuseum finns en bit utanför "stan" men så mkt mer än ett rum med bilder är det inte. Man kan lägga lite pengar en box för att hjälpa folket i området som drabbats.


Utanför "museet" finns det här fartyget som ett bevis för flodvågens kraft. Den här polisbåten (av järn) åkte med vågorna 2 km inåt land!! Kan ni tänka er kraften i vågorna?

Det är ännu lågsäsong här som synes. Ständerna är helt öde och man kan lätt hitta en egen strandplätt att bre ut sig på.



Det fanns inte ens några solstolar för uthyrning. Skandal för den bekväma Ann! Jag vill ju gärna ha skugga så vi satte oss vid en supermysig strandrestaurang. Jag läste och drack fruktshakes....



...medan barnen leker i stranden strax intill. Lite långtråkigt tyckte dom dock att det blev, för att det var inga andra barn där att leka med.Men det är bara en tillfällig formsvacka för under högsäsong fullkomligen VIMLAR Khao Lak av svenskar i allmänhet och barnfamiljer i synnerhet!




måndagen den 27:e oktober 2008

Stundande hemresa...




Idag är det tre veckor kvar av vår vistelse här i paradiset! Huu- så hemskt!

När vi bestämde oss för att åka hem lite tidigare så kändes det väldigt avlägset men nu har vi bara tre veckor kvar!! Trots att beslutet känns rätt så känns det lite vemodigt och tråkigt.

Vi har ju haft det så fantastiskt kul och underbart här. Och snart är det över. Som sagt så känns det OK med hemresa, det sorgliga är ju att vår "dröm" snart är över. Vi har ju förverkligat en dröm som många skjuter upp och förverkligar när dom är gamla.

Så frågan är vad vi skall göra nu? Vad är nästa dröm som vi skall (försöka) uppfylla?
För jag tycker att man skall ha en dröm. Något att se fram emot att försöka uppfylla. Något som driver en framåt här i livet. Inte bara låta livet rulla på "utan vare sig mening eller mål". Det är bara slöseri med livet. Det behöver ju inte vara att resa utan vad som helst som man vill uppfylla.

Vi kan mkt väl tänka oss att flytta utomlands igen. Absolut. Men då måste det vara på riktigt och inte som nu. Jag vill (måste) nog sysselsätta mig med lite jobb för att må bra. Det har gått bra nu men det är ju för att det är en långsemester.

Nu skall vi inte tänka på det tråkiga utan på det roliga vi har gjort. Tänka på hur barnen har utvecklats och växt. Då menar jag inte bara den fysiska biten utan som människor. Vår äldste son kom hit som en blyg 4-årig och vägrade att prata med folket här. Som vägrade att lära sig thailändska fraser. Som gömde sig bakom mig när folk kom fram och pratade.

Nu däremot är han nyfiken 5-åring som är väldigt framåt och oblygt slänger sig med fraser på både engleska och thailändska. Han tar kontakt med andra barn och har lärt sig att "prata utan ord" alltså med kroppsspråk. Lillebror har varit lika framåt hela tiden och kan räkna (med lite hjälp) till tio på thailändska.

Som sagt så väntar nya äventyr hemma för oss. Men vi planerar inte för mer än 1 år framåt. Det blir roligare så. Mer spännande att inte tänka på att nästa förändring är när barnen flyttar hemifrån. Fy- så tråkigt att vänta på att barnen skall "bli stora så man kan göra det man vill". Vi gör det hellre nu med barnen och med lite extra planering.

Efter att ha gjort en sån här resa och ombyte i vardagen så kommer vi nog att bli lite rastlösa av oss tror jag. Känns så just nu. Kanske inte just nu, för just nu vill jag åka hem och inreda mitt lilla radhus.;) Men sen vill jag resa igen.

Nu blev det lite långt och svamligt här, men så känner jag mig idag. Lite svamlig, lite sorgsen och mycket grinig.

Eller så är det bara vanlig hederlig PMS, he he.









söndagen den 26:e oktober 2008

Livstecken...

Jag lever men jag slöar och tar det lungt. Så himla skönt alltså!

Det har regnat till och från i 3 dagar nu, och jag ligger inne och läser. Har ju knappt hunnit det.

Men helt lat och förslappad är jag inte ser ni. När det är mulet och halvregningt här så är det det bästa vädret för powerwalks. Då brukar jag knycka med mig makentelefon mp3-spelare.

Men det var förr det för nu har jag fått en egen supersöt mp3:a av honom. Har hållt på och lagt upp en massa sköna (läs töntiga enligt maken) låtar från förr på min spellista.

Så nu blir det ännu roligare att gå runt, runt, runt i området här. Det är alltså lite tråkigt att powerwalka härinne men utanför är det inte att tänka på. Rena självmordet att gå bland tokiga trafikanter!



Se så rosa och fin den är! Jag köpte ju en rosa hårborste förra månaden och han tänkte att jag ville ha en rosa nu med. Oh ja- det ville jag. Det är så mkt lättare att hitta en knallrosa grej när man letar kan jag tipsa er. Men nu är det nästan lite Paris Hilton-varning på mig eller?

torsdagen den 23:e oktober 2008

Home alone...

Nyss kramade vi hejdå till mamma och pappa. Denna gången var det inte så sorgligt med avsked för vi ses ju väldigt snart igen.

Nu till det bästa: vi får huset för oss själva igen! Yeah!

Missförstå mig inte, vi har haft det superkul med besök nu i nästan 1 månad men det skall bli skönt att bara vakna och inte göra något. Inte ha något inplanerat. Inte skall iväg på ngt.

Nu kan man gå omkring helt nudie när man behöver gå på toa eller dricka lite vatten på natten. Gå upp/omkring utan att tänka på om man är klädd. Så där bekväm som man bara kan vara i sitt hem utan nattgäster. (jag går iaf inte näck när jag har gäster hemma, vet inte hur andra gör dock)


Mormor med Bröderna Bus. De sista orden min mamma yttrade var inte hejdå utan: ta hand om barnen, låt dom inte bada själva, tänk på att dom kan rymma, glöm inte armpuffar vid bad, somna inte vid poolen (Ok- det hände en gång, men bara i några minuter, och barnet återfanns vid godishyllorna vid kassan. Glad o vid liv, so no big deal, det räcker med maken som kommer att pika mig resten av livet).

Bara en massa uppmaningar alltså om att ta hand om killarna. Precis som om det har varit rean turen att vi lyckats hålla dom vid liv i 5,5 resp 4 år. Mammor alltså!

onsdagen den 22:e oktober 2008

Lillbusen firas...

Den yngre halvan av Bröderna Bus firades på sin 4-årsdag iförskott idag. Han fyller egentligen nästa vecka men då har ju mormor och morfar åkt hem så firandes idag istället.

Nu på kvällen gick vi ut och åt på Kan Eng vid Chalong pier. Det är vår favvorestaurang och ligger så mysigt till vid vattenbrynet. Servicen är kanon och priset är lågt i förhållande till den höga klassen.



Min lill-skrutt som inte är så liten längre. (Nu menar jag den lille sötisen till vänster alltså, den store sötisen till höger får hänga med på bild fast han inte har blivit tillfrågad)



Jag och min lilla mamma. Många tycker att vi är sjukt lika. Det gäller nog både utseendet och det thailändska temperamentet skulle jag gissa.